Husets historia

Historien om basområdet Blecktornet och huset Metargatan 5 i kvarteret Långreven nummer 14 har som alla hus och bostadsområden en egen historia. Platsen på Södermalm och namnet ”Blectorn” och en liten teckning av tornet finns med på Petrus Tillaeus Stockholmskarta från 1733, som kan anses vara Sveriges första och mest noggranna och detaljerande karta över Stockholms innerstad, där både Södermalm, ”Kongsholmen” och Norrmalm finns angivna med gränser. Tillaeus karta var troligen en av de första kartorna där flera gator, platser och kvarter var angivna med namn eller romerska bokstäver som hänvisade till ett register i kartan.

Blectorn var ett oisolerat åttkantigt trätorn troligen byggt åren runt sekelskiftet 1600/1700 och ägdes vid den tiden av hovrättskommissarien Jöran Bröms född 1664. Blectorn fanns troligen på en stor malmgård med både hus, odlingar och en trädgård, men är svårt att avgöra mer exakt hur det kan sett ut enbart med hjälp av kartan. Blectorn och malmgården ärvdes av bryggaren Jonas Åbrinck då Jöran Bröms dog. (Malmgårdar var inte ovanliga och skapades oftast just på någon av Stockholms malmar, och Groens Malmgård från andra halvan av 1600-talet och byggd av holländaren Scipio Meijtens finns väl bevarad på Malmgårdsvägen 53 och Lilla Meijtens Gränd.)

Det finns en uppgift om att Blectorn hade byggts ihop med en tobakslada för att torka tobak, som är en viktig och intressant detalj när man gräver  lite djupare i Tillaeus karta och området runtom Blectorn och nuvarande Metargatan. På malmgården med Blectorn och ungefär där trappan ned till Hammarby fotbollsplan ligger idag, finns på kartan fyra hus och namnen Bröms och Åbrinck. På granntomten mot norr ungefär där kvarteret Draget (Metargatan 2-8) ligger

idag fanns några hus och namnet Hermanni, och ibland blir man förvånad över hur mycket historisk information man kan hitta på internet. Hieronymus Hermanni som levde fram till 1753, var tobaksfabrikör i Stockholm och gifte sig 1708 med Christina Bröms. Och där kom nog tobaksladan plötsligt på plats. Christina Bröms (1682-1765) och Jöran Bröms, båda från en stor känd släkt i Norrköping, var nära släkt med varandra. Jonas Åbrinck, som dog mycket förmögen 1741, var gift med Catharina Warg, som var dotter till Margareta Bröms, som var syster till Jöran, vilket nog förklarar arvet av malmgården och Blectorn. Vad som hände med malmgården och Blectorn när Christina Hermanni dog är okänt och hon överlevde också Jonas fru och båda döttrar. 

Det finns uppgifter om att en chef för Barnängens manufakturfabriker som fanns nära malmgården bodde på eller nära intill Blectorn cirka 1750. Namnet Blectorn har man ofta ansett kom från att tornet användes i samband med blekning av tyger. En annan teori är att namnet syftar på tornets takbeläggning som skulle varit av bleckplåt. Bleckplåt har funnits sedan 1600-talet och är en plåt som är förtennad för att stoppa rost. Blectorn var enligt Tillaeus karta omgiven av en lantlig karaktär och odlingar, vägar, några hus och kvarnar fanns runtom eller ganska nära. I hörnet av Bondegatan och Södermannagatan finns fortfarande två hus, ett rött lågt trähus och ett stenhus, från 1700-talet kvar. På en karta från 1855 finns namn på både Stora och Lilla ”Blektornet” som  båda var inritade med flera hus intill. Efter 1855 finns tecken i kartorna att Södermalm börjar utvecklas och bebyggas med stora bostadshus alltmer, men inte så mycket på västra delen av ön Södermalm.

På Alfred Rudolf Lundgrens karta från 1885 finns för första gången både Ringvägen, Katarina Bangata och ”Metaregatan” inritade och namngivna. I kvarteret Södermannagatan och Hammarbygatan (nuvarande Bohusgatan) hade det 1885 byggts ett tiotal stenhus. Kvartersnamn finns angivna på nästan hela Södermalm och gatunätet har börjat få vissa likheter med 2000-talets stadskartor. En omfattande namnrevision av Stockholms gator genomfördes också under 1885.

Öster ut på Metaregatans norra sida ned mot nuvarande Katarina

Bangata fanns ett större stenhus inritat alldeles intill fem hus på Tillaeus karta. Det var fastigheten Sänket, som fanns kvar på en grusväg intill Metaregatan när husen i Långreven byggdes, och Sänket finns även med på en karta från 1805. Det var ett ganska stort hus med två våningsplan och med två kortare hopbyggda flyglar i vardera änden på husets ena långsida. Huset Sänket revs under 1940-talet och på den fastigheten byggdes 2015 huset Metargatan 15. I närområdet runt Sänket var det under 1800-talet odlingsmark. Kanske trädgård, kanske potatis, kanske lite träd eller plöjd åkermark.

Hovrättsrådet Christian Hederström köpte 1854 Blectorn, husen, stall och ett stort område runtom och byggde ett nytt tvåvånings privathus i sten. Det åttasidiga Blectorn i trä på södra delen av tomten, alltså närmast Hammarby Sjö, bevarades men förstärktes med tegel och byggdes ihop med huvudbyggnaden som fick ett tvillingtorn mot norr. Tobaksladan revs eller var redan riven. Entrén till nybygget har därefter varit genom de smala pardörrarna i Blectornet. Tomten gick ända ned till sjön som då var fem meter högre och hade en strandlinje längre upp på land än i dag. Insjön Hammarby Sjö sänktes och torrlades i början av 1920-talet för att kunna spränga ut en sjöled till Saltsjön vid Danvikstull och bygga en sluss med bro mellan Mälaren (Årstaviken) och Saltsjön som invigdes 1930.

Hederströms tomt som i kartan från 1855 fått namnet Stora Blektornet såldes till Stockholms Stad i slutet av 1800-talet, och blev ett hem för ”vanartiga pojkar”. I folkmun

kallades huset, som hade sträng regim, för ”skolkarehemmet” fram till 1907. Från cirka 1930 hyrdes huset ut som privatbostad till den välkände arkitekten Ferdinand Boberg som bland annat ritat Centralposthuset på Vasagatan 1904 och NK-huset 1915. Stora Blecktornet byggdes om och renoverades efter hans ritningar, främst invändigt, till ungefär nuvarande skick. Bobergs skapade också en stor trädgård. När Bobergs hustru Anna dog 1935 ville Ferdinand inte bo kvar i det stora huset som på nytt hyrdes ut som privatbostad under flera år och troligen fram till 1970-talet. Centerpartiet i Stockholm hyrde huset under ett antal år, men därefter har Stora Blecktornet använts för olika sociala verksamheter och för funktionshindrades dagverksamhet, ibland tillsammans med ett café. Stora Blecktornet ägs och förvaltas år 2020 av Stockholms Stads bolag AB Stadsholmen som ansvarar för flera kulturhistoriskt värdefulla fastigheter i Stockholm.

Det äldsta stenhuset intill Metargatan är Lilla Blecktornet, som har postadress Katarina Bangata 70. Ett gult stenhus som ligger cirka 20 meter från förskolan på Metargatan 15, och som delvis och troligen har anor från sent 1600-tal. Lilla Blecktornet är det enda bevarade huset från en samling om fem hus som finns inritade på Tillaeus karta från 1733. I fastigheterna runtom var det då vanligt med textilproduktion. Intill Nytorget (bakom skolan) finns ett av Stockholms äldsta bevarade industrihus, Malongen från 1660-talet, där Daniel Young från Skottland startade linneväveri och sydde kläder till armén. Under 1730-talet drev de holländska bröderna Jakob, Isak och Abraham de Broen ett bomullstryckeri i, eller ett hus intill, Lilla Blecktornet.

Namnet Lilla Blektornet finns angivet vid husen på en karta från 1855, som är ett bra stöd i historien om fastigheterna på platsen. Fabrikören Niklas Sjöberg, som tog över efter bröderna de Broen, byggde 1781 ett nytt stenhus i två våningar med inredd vind på grunden till det hus på Tillaeus karta som idag är det bevarade Lilla Blecktornet. Johanna Maria Roos ärvde huset av sin far Carl Ulrik Roos, som köpt det 1869, men hon sålde Lilla Blecktornet 1897 till Stockholms stad. Några byggnader som hörde till fastigheten Lilla Blecktornet fanns kvar något år in på 1920-talet. Sedan 2007 är det AB Stadsholmen som äger och förvaltar huset där ett företag, en förening och boende i en lägenhet är hyresgäster. Lilla Blecktornet från 1781 är försiktigt renoverat och ombyggt under 1900-talet, och den vackra utsmyckade kakelugnen från 1700-talet finns kvar i bottenvåningen.

Stockholms innerstad består av fyra geografiska stadsdelsområden. Norrmalm, Kungsholmen, Östermalm – som är störst till ytan – och Södermalm. I dessa fyra finns ett stort antal stadsdelar som till exempel Klara, Stadshagen, Gärdet och Södra Sofia. I varje stadsdel finns också flera basområden, somhar ett namn och ett nummer, och basområden förekommer även i övriga Sverige.

I stadsdelen Södra Sofia finns Metargatan 5 i basområdet Blecktornet som gränsar till basområdena Vintertullen, Vita Bergen, Mjärdgränd och Tullgården. I Södra Sofia ingår också basområde Barnängen. Begreppen och beteckningarna stadsdelsområde, stadsdel och basområde är numera de officiella namnen på olika lokala områden i Stockholms

innerstad och Stockholms kommun. Basområde Blecktornet är området mellan Katarina Bangata, Ringvägen och Östgötagatan samt delar av Stora Blecktornsparken.

I de fyra stadsdelsområdena i Stockholms innerstad bodde den 31 december 2019 totalt 354.077 personer, varav på Norrmalm 73.331 personer, Kungsholmen 71.264 och på Östermalm 78.358 personer. På Södermalm bodde 131.124 personer varav i stadsdelen Södra Sofia 12.349 personer. I basområdet Blecktornet 2.412 personer varav 341 barn i åldern 0-15 år. I hela Stockholms stad/kommun 2019, inklusive ytterområden (t.ex. Farsta, Rinkeby-Kista och Skärholmen), var det 974.073 personer, och i Stockholms län (från Nynäshamn i söder till Bro i väster och Singö/Grisslehamn i norr) var det cirka 2.344000 invånare 2019.

Det var Per Olof Hallman som stadsplanerade och ritade stadsplanen för det nya Stora Blecktornsområdet, och därmed skapade grunden till den unika och rikt grönskande bostadsmiljö med cirka 600 lägenheter som 100 år senare finns på berget mellan Lilla och Stora Blecktornet på Södermalm. 

Arkitekten Per Hallman (1869-1941) var först och främst stadsplanerare i Stockholm under cirka 30 år, men verksam också i flera andra svenska städer som Kalmar och stadsdelen Haga i Umeå. Han skapade den nya stora stadsplanen för Kiruna som fastställdes den 27 april 1900. I rollen som arkitekt ritade han bara ett fåtal hus. Per Hallman var vice stadsarkitekt i Stockholm 1913-1922. Han blev Stockholms stads första stadsplanedirektör 1922 till 1927, då han blev docent i stadsbyggnadskonst vid KTH fram till 1937. Hallman hade tidigt tagit stort intryck av de konstnärliga och nydanande idéer som den österrikiske arkitekten och stadsplaneraren Camillo Sitte (1843-1903) vurmade för i sin bok Der Städtebau nach seinen künstlerischen Grundsätzen från 1889 (upplaga på engelska: City Planning According to Artistic Principles). 

Per Hallman var känd för sina ofta böjda, slingrande och inte alltid bara raka gator placerade i ett rutnät, som varit vanligt i stadsplanerna under flera hundra år. Det är bara de korta gatorna Notvarpsgränd och Blecktornsbrinken som är helt raka i Hallmans stadsplan för Blecktornsområdet. Husen skulle gärna vara låga, kunde ha lite vinklar, och de stadsplaner han gjorde tog stor hänsyn till den ursprungliga naturen och geografin. Öppna platser och/eller en liten park intill husen, var ett vanligt måste i hans stadsplaner.

Andra exempel både på basområden och Hallmans tankar och stadsplanering i Stockholm är Lärkstaden på Östermalm, där han ritade och byggde ett hus till sig själv på Baldersgatan 8 i hörnet av Valhallavägen, och även Röda Bergen intill Vanadisplan på Norrmalm och Diplomatstaden mittemot Berwaldhallen vid radiohuset. Vill man läsa mer om Per Hallmans gärning som arkitekt och stadsplanerare så har Ann Pålsson 2019 skrivet boken ”Per O Hallman, Stadsplanekonstens förnyare”. (Bokus)

Per Hallmans stadsplan för Stora Blecktornsområdet fastställdes 1920. I den blev både de sju husen i kvarteret Långreven och delar av det stora kvarteret Ryssjan inte byggda exakt som Hallman först tänkte. De tre första och tre sista husen i Långreven, räknat från Södermannagatan, var ritade som lika stora med parallella långsidor och husens södra kortsida vänd mot

Metargatan. Men huset i mitten som var placerat mittemot korsningen Blecktornsbrinken/Metargatan, troligen avsågs Metargatan 7, var inritat som ett långt hus från öster till väster med en kort vinklad sammanbyggd flygel mot söder i ändarna, och husets framsida och långsidor alltså parallella med Metargatan. 

Den 19 augusti 1925 gjorde Hallman ett ändringsförslag till den ursprungliga stadsplanen. Då var kvarteret Draget mittemot vårt hus redan byggt som i ursprungsplanen med en stor grönskande innergård. Långreven hade då fått nio parallella hus i rad men det blev alltså bara sju parallella hus byggda, och bland annat östra delen av kvarteret Ryssjan mellan Notvarpsgränd och Metargatan var omarbetad. Alla husen i de tre kvarteren blev byggda så att man hade möjlig tillgång till husets egen eller en gemensam uteplats bara några meter från huset, där parkområdet Blecktornsplan fick huvudrollen för kvarteret  Ryssjan.

I båda stadsplanerna skulle Metargatan anslutas till Katarina Bangata med en skarp vänstersväng ned mot parken efter nr 13 och huset Sänket, och mynna alldeles intill Lilla Blecktornet. Så var det angivet på en Stockholmskarta från 1934 då alla husen var bebodda, men ett flygfoto från 1937 visar nuvarande anslutning. I stadsplaner och arkitektur blir det inte alltid som man tänkt från början, och det kan nog vara både bu eller bä. För Metargatan, och bevarad kulturhistoria på nuvarande inhägnade tomten runt Lilla Blecktornet, mest bä.

De nya gatorna och kvarteren i Hallmans stadsplan för Blecktornsområdet fick namn efter fiskeriverksamhet eller Stora Blecktornet. Området som i dag motsvaras av Lilla Blecktornsparken hette Hammarbylunden fram till namnbytet 1949, låg i området Stadsträdgården, och hade kvartersnamnet Flötet. Grannkvarteren till Stora Blecktornet där Hammarby fotbollsplan och skolan ligger på Bohusgatan idag, hette och heter passande nog Nätet, och det stora kvarteret mellan Södermannagatan och Östgötagatan heter Masken. Det blev alltså naturligt att kvarteren i Per Hallmans nya område fick namnen Långreven, Draget och Ryssjan, och gatorna namn efter Stora Blecktornet eller fiskeriverksamhet – Blecktornsbrinken, Blecktornsstigen, Notvarpsgränd. Och Metargatan stavades fortfarande Metaregatan 1934. Alla husen på Metargatans norra sida fick från väster till öster ojämna gatunummer 1 till 13, fastighetsbeteckningen Långreven 12–18, och huset nr 5 kvartersnamnet Långreven 14.

På en karta från 1899 hade det byggts åtta hus i kvarteret Masken längs hela Södermannagatans västra sida och i hörnet av Hammarbygatan. Efter sekelskiftet 1900 var flera namngivna kvarter, mest på västra och södra delen av Södermalm, obebyggda. Behovet av bostäder, även nya modernare bostäder med indraget vatten, avlopp och centralvärme för att ersätta befintliga, var stort. Mest bebyggt var det på norra Södermalm på båda sidor om Götgatan mellan Slussen och en bit söder om järnvägen vid Södra Bantorget, som bytte namn till Medborgarplatsen 1940. På den västra sidan av Götgatan som en stor cirkel med Adolf Fredriks Torg (nuvarande Mariatorget) i centrum, och på den

östra sidan som en stor cirkel runt Katarina Kyrka. Katarina församling är också den som i alla år ända fram till 2010 haft flest invånare på Södermalm. 

Under åren 1900 till 1940 byggdes och förändrades hela Södermalm i rasande takt. Speciellt mellan Skanstull och Hornstull. Den första Västerbron invigdes 1935, och Södersjukhuset som byggdes 1937 till 1944, betydde mycket även för resten av Stockholms innerstad. Och det var Hornstullsområdet och Högalids församling som ökade befolkningen mest mellan 1900 till 1940, då nästan hela Södermalm kan anses ha bostadsområden. 

Kvarteren Draget, Ryssjan och Långreven i Blecktornets basområde är ett utpräglat bostadsområde med nästan bara mindre lägenheter. Ettor med kök och badrum med en yta runt 30 till 40 kvadratmeter. I några hus finns hopslagna ettor till tvåor eller några ombyggda till större, och långtifrån alla husnummer har hiss. 

I flera av husen i de tre kvarteren finns enstaka mindre lokaler i marknivå som ibland kan ligga lite skymda från gatan. Bara ett fåtal är affärs- eller kontorslokaler med daglig verksamhet i bostadshusen. På Metargatan 11 finns numera fyra kontorslokaler, och kontorslokalen på Metargatan 10 har ett eget husnummer. Metartorget var innan torget skapades i och med ombyggnaden 2003 ett öppet gatuområde med flera parkeringsplatser som försvann. I några hus på södra sidan av Metargatan, på Notvarpsgränd och Blecktornsstigen, finns några små ursprungligt byggda bilgarage där bara ett verkar aktivt och de andra ofta blivit förråd eller cykelgarage. På Blecktornsstigen i kvarteret Ryssjan fick man 2019 bifall från Byggnadsnämnden att bygga om garaget och intilliggande tvättstuga till lägenhet.

Först att byggas på berget efter Hallmans stadsplan var kvarteret Draget (Södermannagatan- Blecktornsstigen- Blecktornsbrinken-Metargatan 2-8). Draget byggdes av Stockholms Kooperativa Bostadsförening, SKB, 1922-1924. Boendeformen är en ekonomisk förening och SKB är ett intressant mellanting mellan bostadsrätt och hyresrätt som är skyddat av en lag. SKB har år 2020 cirka 1.000 lägenheter på Södermalm och 8.000 i Stockholm. Både Draget och Ryssjan hade Edvin

Engström och Sven Erik Lundqvist som arkitekter. Edvin Engström (1890-1971) var SKB:s husarkitekt i många år och har ritat över 25 fastigheter i Stockholms innerstad. Draget är ett storgårdskvarter och har en stor sluten grönskande innergård, och Hallmans konstnärliga intentioner är tillgodosedda med flera husvinklar, en slingrande Blecktornsstig, men bara två lägenheter fick ett dekorativt burspråk.

Kvarteret Draget har 104 ettor och 73 tvåor. Draget ägs och förvaltas sedan flera år tillbaka av Familjebostäder, helägt av Stockholms stad, och med en politisk styrelse som utses av kommunfullmäktige i Stadshuset. Familjebostäder skapades 1936, ingår i den s.k. allmännyttan, och äger och förvaltar 392 fastigheter och över 19.800 lägenheter i Stockholm.  

Kvarteret Ryssjan är ett öppet storgårdskvarter som binds samman med det öppna parkområdet Blecktornsplan, men delas i två halvor av Notvarpsgränd. Ryssjan har adresserna Metargatan 10-36, Blecktornsstigen 3-26 och Notvarpsgränd 1-3, och byggdes 1925–1929. Ryssjan är ett bra exempel på Per Hallmans öppna stadsplanering med luft, ljus och rymd på både fram- och baksidan av husen, i stället för mörka och tråkiga gårdshus i ofta instängd miljö och speciellt då för lägenheter i nära markplan. I kvarteret Ryssjan har SKB 209 lägenheter på Metargatan 16-36, Notvarpsgränd 1-3 och Blecktornsstigen 18-26 år 2020.

På Metargatan 12 och 14 samt Blecktornsstigen 3, 8, 9, 10, 12, 14 och 16 har bostadsrättsföreningen Ryssjan, som numera ingår i HSB, 71 lägenheter som har 1 upp till 5 rum. 

I Stockholms innerstad, dvs hela staden inom tullarna, är nästan alla fastigheter klassificerade av Stockholms Stadsmuseum i tre klasser. Blått är högsta klassen och innebär ”bebyggelse av synnerligen högt kulturhistoriskt värde” Grönt betyder ”bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”. Gult innebär  ”bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde.” 

När det gäller skydd för byggnader i Sverige av kulturhistorisk värde, så är det bestämmelserna i Plan- och Bygglagen som gäller. Begreppet K-märkt som skyddsbeteckning saknar laglig betydelse. I kommunernas detaljplaner som är juridiskt bindande

regleras mark och bebyggelse, och där kan något som är särskilt kulturhistoriskt värdefullt markeras med den gemena bokstaven q. Begreppet Byggnadsminne är statens starkaste skydd för en statligt ägd byggnad som regeringen beslutar är en kulturhistoriskt värdefull byggnad, park eller anläggning. Kungliga Slottet, Hovstallet, Skeppsholmen, Gripsholms slott och Linnés Hammarby utanför Uppsala är exempel på statliga byggnadsminnen. 

På Stadsmuseets klassificeringskarta är Stora Blecktornet, Lilla Blecktornet och kvarteren Draget och Ryssjan blåklassade. I närområdet är även Folksamhuset och det f.d. väveriet och klädesfabriken i huset Malongen från 1660-talet intill Nytorget blåklassade. De sju fastigheterna på Metargatan 1- 13 är grönklassade.

På Metargatans norra sida med ojämna nummer, 1-13, blev slutligen sju hus byggda enligt Hallmans andra justerade stadsplan, och alla tomterna fick rikligt med gröna ytor. Husen med sina fyra våningsplan är byggda parallellt och är lika varandra i sin rektangulära form, tak och fasad med stora spröjsade fönster som med ett undantag har sex glasrutor. De flesta husen är byggda 1930, eller något år bakåt eller framåt, och alla var ursprungligen byggda som hyresrätter. 

I vilken ordning Långrevenhusen byggdes kan man bara gissa, men om man kollar vilket datum som ritningarna till varje hus är daterade, eller lämnades in för bygglov, kan man kanske göra en kvalificerad gissning. Slutsatsen blir då att Metargatan 1, 3 och 5 nog började byggas först. 

Husen i Långreven har olika arkitekter, men tre av husen har ritats av Höög & Morssing Arkitekter som var verksamma åren 1908 till 1930 och har ritat cirka 150 hyreshus i Stockholm. Anders Höög gjorde planlösningen och Gunnar Morssing fasader och dekorationer på flera av husen de båda ritade tillsammans. När man studerar sex (Metargatan 3 – 13) av de sju husens fasader och planlösningar i originalritningarna så finns det bara små skillnader. Flera liknande planlösningar och nästan bara ettor och åtta lägenheter på varje våningsplan. Man får en stilla undran om arkitekterna haft koll på varandra eller kanske försökt skapa någon form av enhetlighet för husen i kvarteret Långreven. Kanske fick Långrevens arkitekter inspiration och gemensamma tankar från kvarteren Draget och Ryssjan som ju byggdes först på Metargatan. Främst märks likheterna i Långreven på att hörnlägenheterna i ritningarna har den största ytan och har en smal längre gång 

med badrumsdörr och en liten hall. Att därefter det lilla köket fortsätter i fil från hallen, med eller utan särskilt inritat matrum, fram till spröjsade parfönster.

Det syns att man respekterat mycket av Per Hallmans stadsplan och ideal om hänsyn till ursprungsnaturen när man bebyggde de stadsplanerade tomterna i basområdet Bleckornet. Alla de sju husen i Långreven byggdes nästan direkt på berg och hade centralvärme, pannrum, kolrum, tvättstuga och vind med förråd, men bara tre fick hiss. Man sprängde så lite som möjligt för grunden och källarplanet, för det finns hus, t.ex. vårt, som har krypgrunder på öppen bergyta kvar i delar av källarplanet. 

Det är också tydligt 2020 att man under 1920-talet försökte spara på flera träd på de olika tomterna under byggtiden på gott och ont. Träd som växer på berg har ofta inte så stabila rotsystem, och ett av de större och höga träd som stod nära vårt hus blåste omkull och skadade huset  Draget på Metargatan i slutet av förra seklet. Brandkåren hade ett styvt jobb i flera timmar att reda upp den olyckan. 

Mellan åren 1983 och 2007 omvandlades alla husen utom ett i kvarteret Långreven till bostadsrätter. Alla med friköpt tomtmark och som äkta bostadsförening vilket är ekonomiskt förmånligt. Inte sällan har flera av lägenheterna i Långreven byggts om. Väggar har tagits bort, öppnats upp eller flyttats, och ofta för att skapa en öppnare planlösning. Speciellt köken kan vara helt ombyggda. Det har varit en ganska stor omsättning på lägenheterna i Långrevenhusen det senaste decenniet, och alla bilder man hittat 2020 på lägenheter till salu har varit till stor hjälp för att förstå att den ursprungliga planlösningen i bevarade ritningar ofta förändrats.

Huset Brf. Långreven 12 skiljer ut sig lite från husen 3-13. Enda huset som ursprungligen har bara 16 lägenheter och byggdes med 4 lägenheter i 4 våningsplan varav 8 lägenheter med 3 rum och 8 med 4 rum. Huset omvandlades 1991 och har 15 bostadsrätter och en hyresrätt. Höög & Morssing Arkitekter har ritat huset och ritningarna lämnades till Byggnadsnämnden den 20 januari 1930. Både balkongerna och en banklokal med bankvalv är inritade i

originalritningarna. Fasaden på kortsidorna har dekorativa burspråk på våning två till fyra, och i huset finns tre mindre affärslokaler som varit aktiva länge. Handelsbanken i hörnan mot Ringvägen fanns kvar under många år, men 1994 byggdes banken om till restauranglokal som ofta bytt ägare och inriktning. Restaurangen är en bostadsrätt vilket visat sig vara inte helt optimalt när det gäller typ av verksamheter i huset. 

Långreven 13 ritades av Höög & Morssing Arkitekter den 9/3 1929, och har exakt samma planlösning i lägenheterna som vårt hus Långreven 14. Det finns 31 bostadsrätter och 1

hyresrätt och bara ettor. Byggåret är 1929, föreningen köpte huset 1993, men har inte fjärrvärme utan installerade egen borrad bergvärme 2014.

Kan vara det mest ombyggda huset i Långreven. Det byggdes med 32 lägenheter men är ombyggt till 24 bostadsrätter. Originalritningarna har 7 ettor och en hörnlägenhet med 2,5 rum och kök på varje våningsplan samt hiss. Ritningarna är daterade 11/2 1930 av N G Kjellbergs Arkitektbyrå AB som ville att de spröjsade fönstren skulle ha åtta glasrutor i stället för sex som alla de andra husen i Långreven. I oktober  1983 lämnades

ritning in för bygglov och ombyggnad av lägenheterna och huset fick totalt 24 lägenheter. Av dessa var 16 ursprungliga ettor kvar, och de tre miniettorna med bara ett litet pentry på husets västra långsida slogs ihop till en tvåa med ett stort kök. Huset köptes av Brf Metaren år 2000. År 2004 ville man bygga en lägenhet på vinden med takterrass och en trappa direkt ned till underliggande lägenhet, men det blev avslag hos byggmyndigheten.

Huset ritades av Rolf Bolin och byggdes av G Lindqvist 1930, och hade då 34 lägenheter och med enbart ettor samt hiss. Hörnlägenheterna har bara ett fönster i rummet, men köken var lite större med hjälp av burspråken i fasaden. Brf Långreven 16 bildades 1983 och var alltså det första av de sju hyreshusen att ombildas.

Det blev bifall 1990 från Stockholms Stadsbyggnadskontor för att slå ihop en hörnlägenhet i bottenplan med grannlägenheten. Bifall också 1996 för att flytta en vägg som inte var bärande, och kunna slå ihop två miniettor genom att göra en gång mellan den ena lägenhetens rum och den andras matvrå på ett våningsplan. 

Enda huset som fortfarande är ett hyreshus, och som 2020 har fyra aktiva kontorslokaler i bottenplan samt några enstaka p-platser på tomten. Men de finns också en tidig ritning på ett garage som troligen inte blev byggt. Huset har hiss, är byggt 1931, och ägs och förvaltas av tredje generationen i familjeföretaget Fahlin Fastighets AB som äger cirka 20 hyresfastigheter främst i Stockholm. Det finns nästan bara ettor i fyra våningsplan i huset som är ritat av arkitekterna Bocander & Cronvall. Ritningar lämnades för bygglov den 21 januari 1930.

Den 3/6 1942 godkändes ritningarna för att bygga om källarplanet mot Metargatan, och den ritningen är intressant. Enligt den så skulle det nämligen bli tre butiker med både lager, kontor och bageri. Det var alltså på Metargatan 11 som de boende i Blecktornsområdet troligen köpte bröd och kanske mjölk under ett antal år framåt. I en artikelserie 2016 i SvD ”Röster från förr” berättar Siv, född 1938, som bodde på Blecktornstigen med sina föräldrar att ”det fanns många affärer i närheten både köttaffär, bageri, fiskaffär, skomakare och en tobaksaffär.”

Ritningarna till Långreven 18 är signerade av Roy Larson Äppelviken och skickades in till Byggnadsnämnden den 4 mars 1930. Huset ombildades 1984. I originalritningarna ser planlösningen ut som i flera av de andra husen med åtta lägenheter varav fyra hörnlägenheter, men det ser ut som en hörnlägenhet kan varit byggd som en minitvåa. Hösten 2000 blev det bifall från Stadsbyggnadskontoret för att inreda vinden till en etagevåning som blev 72 kvadratmeter med egen direkttrappa ned till underliggande våning. Därmed fick huset 25 ettor 7 tvåor och 2 treor.

Under 2018 sökte man byggtillstånd för att bygga balkonger till lägenheterna, men det avslogs och 2019 överklagade man beslutet. Länsstyrelsen avslog överklagan 2019 och det gjorde också Mark- och Miljödomstolen i januari 2020. Några veckor senare nekade Mark- och Miljööverdomstolen till att ge prövningstillstånd. Att ändra utseendet på fasaden till ett grönklassat hus från 1930 var kanske en anledning till myndighetsbesluten att inte tillåta tillbyggnad av balkonger.

Det var Anders Höög & Gunnar Morssing Arkitekter som ritade och byggmästare Harry Blomqvist som 1930 byggde vårt hus. Harry Blomqvist byggde även 1931 sjuvåningshuset med 34 lägenheter på Chapmangatan 4 på Kungsholmen som Gunnar Morssing ritat, där man kan känna igen några enstaka detaljlösningar från hans tre hus i Långreven. Gunnar Morssing ritade också Folkoperan på Hornsgatan. 

Bygglovet för Långreven 14 beviljades 1929 och ritningarna till huset lämnades in till Byggnadsnämnden den 30 juli 1929. Allt blev dock inte byggt exakt som de godkända bygglovsritningarna visade. Planlösningen i källarplanet blev delvis byggd annorlunda. Det fanns heller ingen ytterdörr och inga fönster inritade till det som idag är en lokal, och soprummet, nuvarande cykelrummet, skulle ha en egen dörr utifrån. 

Mellan åren 1930 och 2003 var huset ett hyreshus med flera olika ägare. Vilka har då ägt huset, och vem var den förste ägaren? Alla fastigheter i Sverige måste ha en giltig lagfart, och i Fastighetsböckerna från Stockholms tingsrätt som finns bevarade hos Riksarkivet får man svaret. 

Direktören Tore Grönwall köpte huset den 1 september 1930, och fick lagfart beviljad den 15 februari 1931 och är därför sannolikt vårt hus förste ägare. Det kan vara så att Tore Grönwall var samma person som var vd för Rörstrands Porslinsfabriker och även delaktig i bygget av NK-huset på Hamngatan på 1910-talet. Han var också den som ägt vårt hus längst ända fram till 1955, då byggmästare John Andersson köpte huset den 25 april och fick lagfart den 4 maj. Hustrun Agda Katarina och sonen Karl Bertil ärvde huset 1960, men sålde den 1 juli 1963 till tre personer. Fröken Elisabeth Berendt, fröken Maud Berendt och juris kandidaten Ulf Berendt, men lagfart beviljades inte förrän den 3 juni 1964. Under 1967 ägdes huset av tre olika personer. Järnhandlaren Herbert Gullström och direktören Gustav Swedel köpte huset den 1 juni, men sålde det till Margit Eslin den 30 juni 1967. 

Margit Eslin och hennes man Emil drev ett mindre byggbolag på Östermalm som specialiserat sig på ombyggnader, renoveringar och brandskador, och familjen ägde några fastigheter i Stockholmsområdet. När byggnadsingenjör Emil Eslin dog drev Margit bolaget vidare en kort period, men familjen valde att sälja fastigheten Långreven 14 bland annat för att klara arvskatten. De var vanligt att hus byggda fram till 1950-talet hade en portvakt som ofta bodde i huset. En liten lustig detalj är att den så kallade portvaktsluckan i ytterdörren på hörnlägenheten finns kvar på bottenplanet 2020. 

Ängsviks Förvaltnings AB köpte huset av Margit Eslin den 27/6 1974 och fick lagfart beviljad den 11 december. Men det finns också en uppgift att Fastighets AB Långreven fått lagfart 1974. Det var också det namnet som stod på hyresfakturan en period efter ägarbytet. I september 1987 fick hyresgästerna ett brev om att Ängsviks Förvaltnings AB ”överlåter huset” till Klövern Förvaltnings AB, men huset ägdes då av Stabil AB som var ett privat familjeföretag som tog in hyran 1988 och 1989. Därefter var det Klövern som förvaltade och tog in hyran fram till andra kvartalet 1993. Oklart om Klövern också ägde huset efter 1989, men bolaget Klövern Förvaltnings AB (namnet) har inte haft någon registrerad lagfart på huset. Den 22 december 1992 köpte Synskadades Riksförbund, SRF, huset genom sitt bostadsbolag IRIS. Efter sekelskiftet kunde Synskadades Riksförbund tänka sig att sälja huset, och bostadsrättsföreningen Långreven 14 bildades 2002.

Arkitekt Anders Höög gjorde det lätt för sig eftersom hans planlösning för vårt hus är densamma som den han ritade för grannhuset Långreven 13. Det som skiljer är att vårt hus fick en inritad matvrå på cirka 4 kvadratmeter i hörnlägenheternas kök, och det är också bara Metargatan 3 och 5 som har en liten minietta på 26 kvadratmeter till vänster om porten. Det lilla fönstret till den minimala kokvrån på cirka 130 x 130 cm var viktig för slippa få ut allt matoset i det enda sovrummet. Det fanns visserligen en dörr till rummet, men den lilla kokvrån var obetydligt större än garderoben bredvid. I kokvrån fanns det en liten vattenho med kran, en bänkskiva stor som två A4-papper och en liten spis. Ett litet väggfast skåp med skjutdörrar som skafferi, där den översta hyllan var dubbelt så djup som den understa för att spara fri yta och minska närheten till spisen, och en minimal väggfast och uppfällbar bordsskiva för högst en person. Men när jag flyttade in där hösten 1970, så var jag överlycklig för min första egna lägenhet med förstahandskontrakt och löfte från Margit Eslin om en större lägenhet så fort det blev möjligt. Det blev det 1973, och jag fick ett kök med rostfri diskbänk, spis med fyra lågor och ugn, och köpte ett större kylskåp som fick plats under ett tidigare bortaget underskåp. 

Faktum är att tre av husets nuvarande hyresgäster 2020 bodde i miniettan som första lägenhet några år innan en lite större lägenhet med bättre kök blev ledig. Att det 1970 blev möjligt att få en lägenhet i huset berodde på att de sista åren på 1960-talet var ett antal lägenheter uthyrda på specialkontrakt till, om jag minns rätt, en skola med längre utbildning och elever från olika delar av landet. Margit Eslin sade dock upp kontraktet därför att det blev för många klagomål på sena fester och även viss skadegörelse. 

Huset köptes och ombildades 2003. Beslutet att ombilda huset till bostadsrätter hängde dock på två röster inför omröstningen. Det krävdes minst 20 ja-röster för att ombildningen skulle kunna genomföras och det blev till slut 22 ja och ett nej. Det var tio av hyresgästerna som inte ville köpa sina hyreslägenheter och bli medlemmar i föreningen utan fortsatte att hyra av bostadsrättsföreningen. När hyresgästerna flyttade från huset så kunde bostadsrättsföreningen sälja lägenheten och därmed förbättra sin ekonomi. Bara några år efter ombildningen, och sedan under många år, var det cirka fem hyresgäster kvar i huset. Av de cirka 20 hyresgäster som valde att köpa sin hyreslägenhet 2003 sålde flera sin bostadsrätt ganska snabbt efter ombildningen med viss vinst, och det är bara 2 av de 20 som köpte sin hyresrätt 2003 som år 2020 regelbundet bor kvar i huset. 

Under hela norra kortsidan av huset, som alltså har fönster mot Lilla Blecktornsparken, finns en lokal på 65 kvadratmeter med vatten och toa, men det är oklart om den skapades i samband med bygget av huset eller är tillbyggd senare. Efter 1970 har det bara varit ett fåtal verksamheter i lokalen och den har mest stått tom. Några elever som gick på Konstfack hyrde lokalen en period som ateljé. En fotograf Sven hade ateljé och fotolabb i lokalen några år. Den senaste verksamheten var konstnären Göran Lennstrand, som ofta målade abstrakt och också bodde i en av lägenheterna, som hade sin ateljé i lokalen under några år. Göran dog 2005 bara 51 år gammal. Sedan dess har lokalen saknat uthyrd verksamhet. Styrelsen i huset ansökte 2008 om att få bygga om lokalen till bostad och fick bifall, men bygglov gäller bara i fem år och ingen ombyggnad påbörjades heller inom 24 månader som är ett krav.

De första åren värmdes huset troligen med kol eller ved. I många år hade huset oljeeldning, och en julafton under 1980-talet fanns varken värme eller varmvatten därför att oljan tagit slut. Det löste sig dock efter något dygn och man var tacksam för gasspisen som gav lite värme med alla vattenkastruller, och att gaspolletterna till betalboxen på köksväggen då ersatts med räkning. De första åren med manuell avläsning. Jag har glömt när huset fick fjärrvärme, men 1987 fick jag ett extra hyrestillägg på grund av ökad oljekostnad. 

Den stora gamla almen med fyra stora stammar i sydöstra delen av tomten var högre än huset men gav upp efter sekelskiftet. Troligen fanns det stora trädet redan när huset byggdes. I oktober 2012 klättrade duktiga arborister utan akrofobi upp i toppen med motorsåg och fällde den elegant bit för bit. Av någon märklig anledning skulle en längre bit av huvudstammen lämnas kvar att ruttna, vilket en av arboristerna också tyckte var lite märkligt. Fällningen finns dokumenterad, och kanske avslutas almens öde snart med lite beslut och hjälp från husets nyttiga och viktiga trädgårdsgrupp som bildades 2020.

Efter stambytet och elrenoveringen under 2006/2007 har flera lägenheter i huset blivit ombyggda. Det vanligaste har nog varit att man renoverat eller byggt om köken mer eller mindre, och på olika sätt. I miniettan har den lilla kokvrån blivit en del av rummet och fått spisfläkt. I några av hörnlägenheterna har man ibland skapat ett sovrum i matrummet och ibland genom en öppning med eller utan dörr till rummet. 

Det som varit lite speciellt i vårt hus är att det efter 1970 bara bott något enstaka barn i huset, men det lär också ha varit så, att det under en längre period före 1970 bodde 33 barn nästan samtidigt i huset. Däremot var det nog några av de som bodde i huset åren 1930 till 1970-talet som ofta blev kvar i flera decennier. Två av dessa förtjänar ett omnämnande. 

Elisabeth Carlsson flyttade till huset som ung under 1930-talet. Bodde och överlevde sina barn som vuxit upp i den västra hörnlägenheten på bottenplanet, och när hon fyllde 100 år fick hon grattistelegram från Kung Carl Gustaf. Efter sekelskiftet såg man ibland att hon satt i köksfönstret och tittade och då kunde man få en välkomnande liten vinkning. Wilhelm Jonasson kom till huset under 1940-talet från Lönnsboda i norra Skåne, körde lastbil i flera år, och jobbade med park- och gatuarbeten. Han planterade också blommer och växter på tomten, gav lite kärlek till den då bortglömda rabatten och rosenbusken bredvid trappan, och planterade några buskar mot gatan i slutet av 1900-talet som nu är borta. Wilhelm var äldre än 96 år när han somnade in många år efter ombildningen.  

Efter ombildningen och speciellt efter stambytet har huset varit lite av det man kan kalla ett genomgångshus där speciellt yngre köpte sin första lägenhet. Några sålde ju sina lägenheter kort efter ombildningen, och flera lägenheter har sedan nästan varje år bytt ägare och man har ganska ofta valt att sälja efter bara några års boende. Egentligen inte så konstigt i ett hus med 32 lägenheter och bara ettor på 38 kvadrat eller ännu mindre, och människans livspussel är ju heller inte alltid så stabilt. Efter ombildningen har huset gradvis utvecklats till ett hus med många unga boende, och 2020 är lite över hälften av de boende under 40 år. En intressant och helt rimlig utveckling eftersom bostadsbristen är lika stor 2020 som den nog var 1980. Och lagom till husets hundraårsjubileum 2030, ska tunnelbanestationen Hammarby Kanal på blå linjes förlängning mot Nacka öppnas på Metargatan i hörnet av Katarina Bangata.